AQL-nivåer förklarade: 2,5, stickprov och räkneexempel

AQL står för Acceptable Quality Limit, acceptabel kvalitetsgräns. Siffran uttrycks som en procentandel defekta enheter. En AQL-nivå på 2,5 fastställer alltså en beslutsgräns på 2,5 % defekter i det kontrollerade stickprovet. Denna gräns svarar på en enkel fråga: ska partiet godkännas eller underkännas efter kontrollen?

Regeln kommer från standarden ISO 2859-1, som gäller stickprovstagning för attributkontroller. Den amerikanska motsvarigheten är standarden ANSI/ASQ Z1.4. I Kina arbetar fabrikerna ofta med GB/T 2828.1, den nationella motsvarigheten, som bygger på samma beräkningsprincip. Vårt kinesisktalande team i Guangzhou utgår från dessa referenser för att fastställa gränserna med en fabrik, på lokalt språk, utan tolkningsutrymme.

Tre parametrar avgör stickprovet: partiets storlek, inspektionsnivån och den valda AQL:en. Den generella inspektionsnivån II är den som standarden föreskriver som standard. Nivåerna I och III finns också: den första lättar på kontrollen, den andra skärper den. Beroende på vald nivå sträcker sig tabellen med kodbokstäver från A till R: ju längre fram bokstaven ligger, desto större blir stickprovet.

I praktiken korsar man partiets storlek med inspektionsnivån: det ger en kodbokstav. Denna bokstav hänvisar till en stickprovsstorlek. Korsningen av denna storlek med AQL:en ger två tal, godkännande och avvisning, betecknade Ac och Re. Om stickprovet har högst Ac defekter godkänns partiet. Vid Re underkänns det.

Ta ett parti på 3 200 enheter, kontrollerat vid generell inspektionsnivå II. Tabellen ger bokstaven K och ett stickprov på 125 enheter. Med en AQL på 1,0 godkänns partiet upp till 3 defekter och underkänns från den 4:e. Med en AQL på 2,5 godkänns det upp till 7 defekter och underkänns från den 8:e. Med en AQL på 4,0 godkänns det upp till 10 defekter och underkänns från den 11:e.

Jämför med ett litet parti på 150 enheter. Bokstaven F kräver ett stickprov på 20 enheter. Vid AQL 2,5 godkänns upp till 1 defekt och underkänns redan vid den 2:a. Partiet kontrolleras på färre enheter, men marginalen krymper: varje räknad defekt väger tyngre. I båda fallen granskas bara en bråkdel av kvantiteten: ungefär 4 % av det stora partiet, ungefär 13 % av det lilla.

ISO 2859-1 definierar inga defektklasser. Fördelningen mellan kritiska, allvarliga och mindre defekter är en konvention inom kvalitetskontrollbranschen. Trion 0 · 2,5 · 4,0 har blivit standard inom en stor del av sourcingen: nolltolerans för det kritiska, 2,5 för det allvarliga, 4,0 för det mindre. Dessa värden förblir en utgångspunkt, inte ett regelkrav.

Den kritiska defekten rör säkerhet eller regelefterlevnad: vass kant, dåligt isolerad kabel, obligatorisk märkning som saknas. Ett enda exemplar räcker för att underkänna partiet. Den allvarliga defekten gör produkten svårsåld eller icke-överensstämmande med kravspecifikationen: öppen söm, mått utanför toleransen, bristande funktion. Den mindre defekten rör finishen: liten skada, förskjuten tryck, färgnyans. Dessa definitioner måste skrivas ner, med konkreta exempel, före kontrollen.

Ett godkänt parti är inte ett perfekt parti. Ta återigen partiet på 3 200 enheter med AQL 2,5: ett parti som innehåller ungefär 2 % defekta enheter, det vill säga ett sextiotal exemplar, har goda chanser att godkännas. AQL är alltså varken ett kvalitetslöfte eller ett defekttak. Det är en balanspunkt mellan två risker: leverantörens, som ser ett bra parti underkännas av otur vid stickprovet, och köparens, som ser ett dåligt parti godkännas.

Standarden innehåller övergångsregler: om två av fem på varandra följande partier underkänns vid den första kontrollen övergår inspektionen till skärpt läge, med striktare gränser. En annan begränsning, mindre teknisk: resultatet beror på hur precisa defektdefinitionerna är och på inspektörens öga. Två inspektioner av samma parti kan ge olika slutsatser om kravspecifikationen förblir vag.

Nivåerna väljs inte på kontrolldagen. De beror på produktens användning, marknadens regelkrav, försäljningskanalen och kundernas känslighet. En leksak avsedd för de allra minsta behandlas inte som ett dekorationsföremål: den kritiska klassen omfattar där defekter som en vuxen köpare inte skulle lägga märke till.

Skriv in era AQL-gränser och defektdefinitioner i kravspecifikationen, proforman eller inköpsavtalet. Ange standarden och inspektionsnivån: ISO 2859-1, generell nivå II. Skicka samma dokument till fabriken och till inspektören. Detta papper förhindrar diskussion i efterhand, när varan redan är producerad och tiden pressar.

Vårt courtage- och sourcinghus arbetar med ett kinesisktalande team baserat i Guangzhou. Detta team fastställer AQL-gränserna och defektdefinitionerna med fabriken, på lokalt språk, innan produktionen startar. Vi organiserar sedan kontroll före lastning, och går därefter igenom varje rapport med er: antal defekter, fördelning per klass, beslut om godkännande eller avvisning.

I de flesta fall betalar ni inga arvoden: ni öppnar ett ärende, vi förhandlar fram varan åt er och tar en provision på dess värde fritt fabrik.